Önskar Karin & Zvea!

Se nu upp ikväll så inte detta händer er ;)

1 dag kvar av 2010.

Har varit ett....... ja jag vet inte vad man ska säga, man har fått lära sig en del om sig själv och även om andra runt omkring en.

Jag kommer förmodligen låta skit depp o bitter, men det kanske jag är?

För jag sitter här och tänker på hur mitt liv ser ut och varför jag hamnat just här. Jag hade kanske lika gärna kunnat bo i norrland och haft 3 ungar o varit gift sen nått år tillbaka. VISST det är jag ju faktiskt jävligt glad över att jag inte har det så. Norrland hade varit nice! Men dock ej de andra, är fan bara 24.. måste känna att jag levt klart innan den biten kommer.

Vägrar sitta där när barnen blivit vuxna och ångra att jag inte fått uppleva det jag velat i mitt liv osv..

Ser så många i min omgivning som ploppar ut barn efter barn, har dom verkligen kännt att dom har fått leva klart sitt liv med frihet och allt som hör till?? Nej jag tvivlar starkt på det.

Men ja.. vi börjar snacka om året som gått.

Började med att jag träffade en person som hade svårt att hålla sig till sanningen, vet vilken mytoman denna personen är. Kunde ljuga om allt möjligt, säger bara en sak. NEJ tack till dig och sådana personer!

Klarar mig mycket bättre utan er!

Sen framåt sommaren träffade jag en annan person, allt var underbart, allt kändes så perfekt. Kunne känna lycka, något jag inte kännt på mycket länge just vid den tidpunkten.

Så sommaren bestod av fest varje helg, crusingar i massor. Hade riktigt roligt!

Men sen blev det ett stort nerslag när min hund Fanny blev sjuk...

Hon har alltid varit rädd för fyrverkerier, varit det värsta hon vet. Hon kunde sitta och skaka, vilja upp i ens knä som skydd, kissa på sig och man kunde se rädslan i hennes ögon något så enormt mycket.

Hon fick följa med på en crusing en gång... något som aldrig skulle ha gjorts..... bilen baktände, lät som en stor raket, vad händer? Jo Fanny blir rädd, skakar i evigheter och lyckas förknippa bilar med fyrverkerier.

Alltså blir hon skit rädd så fort hon hör en bil som låter lite extra, det kunde räcka med en svårstartad bil (ljudet), till slut så blev hon jätte rädd för barns el-bilar. Hon blev rädd för tågen som kom förbi.. Hon blev rädd för allt istort sett... Rädsla 24 timmar om dygnet. Kissade på sig flera gånger. Rädlsa i ögonen hela tiden, kunde inte lämna ens sida, var tvungen att följa efter en totalt hela tiden. Och skakade, ja jävlar vad hon skakade. Hon fick flytta hem till mamma, ett ställe vi bodde på hon och jag i 1 år, aldrig har hon varit en lyckligare hund än där. Där mådde hon som en prinsessa. Men inte ens där va hon trygg längre, kissade på sig, skakade, hoppa upp i knät hos mamma. Hon va inte sig själv där heller. Hon fick lugnande tabletter, dom fungerade inte heller. Ingenting tycktes hjälpa. Försökte på alla sätt och vis att få henne tillbaka till den fina Fanny hon var tidigare... Men något hade hänt i hennes huvud, något psykiskt. För detta va inte Fanny, detta va inte min ängel. Under tiden hon bodde hos mamma slutade hon även äta. Hon magrade något fruktansvärt... Åt ingenting på en hel vecka. Och hon som älskade mat.

Så här kunde hon inte få leva.. hon led ju. Hon var inte fysiskt sjuk. Utan psykiskt. Inget någon kan göra något åt, vi försökte med det som finns, men ingenting hjälpte. Så den 1 september fick hon somna in. Det var det absolut värsta jag har varit med om i hela mitt liv. Jag kände mig som den sämsta människan som kan gå i ett par skor. Än idag känner jag så. Jag orkar inte skriva om händelsen där, tillräckligt svårt att skriva om det andra. Men ni som tror jag gjorde det av egoistiska själ - Ni kan dra åt helvete!! Fan va ni kan göra mig förbannad. Fanny va mitt barn, min fina och underbara ängel. Aldrig jag ville förlora henne. Men hon led, hon led 24 timmar om dygnet. Hade man kunnat gjort något så hade jag gjort det, det vill jag lova er! Saknar henne varje dag och kommer alltid att göra! Men att ni bara kan tro något sådant... Fy fan.

Men när detta hände så hamnade jag i en djup depression. Ville inte leva längre, allt kändes hopplöst, kände mig så värdelös. Livet hade ingen mening längre. En kväll så blev det förmycket, mina vänner fick köra in mig på psyk mitt i natten. Dom ville lägga in mig, men det vägrade jag. Vill inte va där bland alla dom andra, har praktiserat på ett sådant ställe för några år sedan, jag är inte som dom, jag hade hamnat i en kris bara.

Visserligen en stor sådan, men endå.

Men livet blev inte bättre.. Ilskan jag hade inom mig på mig själv gick ut över min dåvarande kille. Självklart så orkade varken han eller jag med det. Så det tog slut.

Men det blev inte bättre.. killen jag hade starka känslor för gick tillbaka till sitt ex 3-4 dagar efter vi gjort slut. Visst, det var vad han ville. Mitt liv går vidare endå, vilket det gjort, mycket bra dessutom.. (kommer till det snart).

Men efter Fannys död så kände jag en extreme tomhet, en så stor saknad att jag väldigt fort skaffade mig en ny hund.

Det har jag ångrat många gånger, men nu i slut ändan är jag glad över det. Zvea heter hon. Exet som fick döpa henne, funderat på att döpa om henne men hon lyssnar ju bra på det :P

Det som var fel i att skaffa henne så tidigt efter Fanny var ju att jag jämnförde dom två, men F va ju så lugn och behaglig, gjorde aldrig en fluga förnär. Medans Z är en valp, full rulle och en massa hyss för sig.

Men idag, endast 6 månader gammal så är hon så lik Fanny i sitt sätt att vara så jag är mycket glad över att ha henne. Nästan så man kan tro att F är i våran närhet och lär henne utan min vetskap om det. Så pass är det. Hon ger mig en lycka som är svår att beskriva. En underbar hund.

Jag har börjat plugga detta året oxå, var så lite jobb i augusti att jag valde att söka in på komvux. Hade ju väldigt dåliga betyg när jag tog studenten så det va ett bra tillfälle att läsa upp betygen tyckte jag.

Trivs bra i klassen, roliga och fina människor. Finns en av varje sort känns det som, men det som gör det så roligt :)

Har fått VG i medicin, psykologi, människans socialt och kulturellt.

Matten klarade jag oxå, vet tyvärr inte det exakta betyget i kursen.

Så den 10:de januari är det på det igen. Då ska det bland annat läsas sjukvård och psykiatri. Ser jag fram emot :)

Egen lägenhet har man skaffat sig oxå. En mysig liten etta på 33 kvm.

Så här bor jag och Zvea i vår lugna ro :)

Är ett skönt område att bo på. Är lägenhet, men det är omringat av villor och ett äldreboende, så här är lugnt och behagligt :)

Kan lägga ut lite bilder sen en dag så ni får se hur man bor.

Men snart har jag varit singel i 3 månader, är inte så lång tid, men det längsta i mitt liv tror jag faktiskt. Alltid skaffat mig en ny väldigt snabbt efter det tagit slut med den förra, ingen sådan som gråter över spilld mjölk precis. Har verkligen inte gjort det denna gången heller.

Men skillnaden är den att jag har bestämmt mig för att finna mig själv, hitta vem K är. Känna mig trygg i mig själv innan jag ger mig in i något.

Är medlem på mina sidor på nätet, förbannat bra ego boost vill jag lova.

För första gången har jag kunnat säga flera gånger att "jag är bra, jag är söt" osv.. något som inte hänt så länge jag kan minnas utan att ha en spegel framför mig. Så denna tiden som singel har hjälpt mig mycket.

Något jag förmodligen har nytta av i ett framtida förhållande.

Men vill jag ha ett förhållande? Både ja och nej. Finns 2 (!?!?) som är intresserade av mig, båda vill dejta mig på ett seriöst sätt.

Har dejtat den ena ett tag, känns ok. Men vet inte riktigt var man står just där, blir inte riktigt klok på det nämnligen.

Den andra har jag dejtat förra hösten -09. Är en bra vän idag, så lite förvånad blev man när man fick höra det. Men samtidigt inte, denna personen velar alltid med allt, och måste alltid tänka igenom allt tusen gånger ;) Ja du vet du är sådan hehe

Men just nu.. så vet jag inte alls vad jag vill. Känner att jag inte funnit mig själv än till den nivån jag vill. Så man får se hur det ser ut i framtiden. Just nu har jag Zvea, klarar jag mig mycket bra på för tillfället även om mys med en annan människa är underbart med kramar o pussar o allt som hör till :)

Jaa.. jag pallar fan inte skriva mer. Vet där finns mer. Men ja.. man undrar hur många som läst igenom all denna dyngan endå ;)

Ha det nice alla! Imorgon är det sista dagen av 2010!

Idag när jag va ute med Zvea på morgonen kunde jag inte låta bli att ta lite foto. Så otroligt vackert ute. Knappt man kan tro att man bor i Skåne :)

Då är det dax för "bonde söker fru" ikväll igen, jag bara älskar det programet!

Kolla in henne, Ann-Katrin! Hot Stuff! ;)

Eller inte! Haha

Men det är humor på hög nivå att se på henne, hur hon ger diss efter diss till killarna och verkligen hatar hela saken med kameror osv!

Såg ni programet när hon hade migrän? Het mössa! Måste va köpt igår ;)

Hjälpte säkert jätte mycket oxå! haha

Är ju så man skäms för att va skåning :P

Men är där nån snygging nästa omgång ska jag söka, ödsla 6 kr på ett brev och 6 dagar av mitt liv! Hell yeah!

Men här kommer en bild på min riktiga kärlek, Zvea <3

Visst är hon söt när hon ligger nerbäddad i soffan? ;)

Ser ju sådär måttligt nöjd ut hehe 

Dom sköt 2 rätt ordentliga smällare precis, dom gjorde så rummet lös upp och allt, vad gör Z?

Jo hon ligger i sängen, vaken men bryr sig inte för 5 öre!!!! :D

FY FAN VAD GLAD JAG BLIR!!!!

Nu hoppas jag bara att det lugnet håller i sig :D

Vill verkligen inte ha en rädd hund :D HOPPAS!

Det är ju sjukt va många som ska hälsa på mig.

155 st läste under tisdagen.

Tror ni inte mig kan ni själva se det lite längre ner på sidan till höger.

Men jag älskar det. Bara kommentera lite mer tack ;)

på fredag kommer jag va ett skakande skelett skulle jag tro..

dax för årets sista fest, en fest som många tar på fullaste allvar.

Men va fan e det som är så speciellt? Vi bytar ju bara ut en nolla till en etta.. Nej jag förstår inte igentligen..

Visst, det är ett mycket bra tillfälle att äta gott och umgås med vänner, men kan man inte göra det annars?

Men dock så slutar det ofta i missöden med alldelles för mycket fylla, mycket skadegörelse och bråk, många olyckor pga smällare.

För alla djur som finns i våra hem blir det oftast ett rent helvete.

Deras matte o husse är inte sig själva, det smäller högt runt om kring dom, kostiga starka ljus.. klart dom blir rädda.

Min saknade ängel Fanny var fruktansvärt rädd, så detta året blir det nyktert och lugnt för mig. Kommer stanna hemma och förebygga en rädsla för fyrverkerier. Försöka leva som vanligt så hon inte är stressad pga det skulle ske konstiga saker som gör henne orolig.

Nästan så jag har lust att be till gud fast än att jag inte tror ett skit på honom, men låt inte min ängel bli rädd!!

Men jag har bara 1 chans på mig, detta är hennes första nyår, ett som kan sätta spår för resten av hennes liv!

Håller tummarna och hoppas på det absolut bästa! :)

Med tanke på denna bilden så blev de kycklingsallad idag!! Pi fy fan! haha

Hur kan man misshandla sin kropp så?

Nej nyårslöfte väntas! hahaha

(Dock ej jag på fotot, tacka fan för de!)